Snapsglasets historia i svensk högtidstradition

Snapsglaset är litet, men det bär en stor bit svensk högtidskultur. Det syns vid julbord, midsommar, påsk, kräftor och sill. I den här texten följer vi hur drycken, måttet och glaset växte samman, från brännvinsbordets stående tilltugg till dagens ceremoniella nubbe med visa och skål.

Vill du hellre välja glas till nästa festbord, se vår köpguide Snapsglas till helg och högtid. Här håller vi oss till traditionen och historien.

Brännvinsbordet - där snapsen fick sin plats

Långt innan julbordet blev en buffé fanns brännvinsbordet. Det var en äldre svensk förrättssed med bröd, smör, ost, fisk eller sill, kallskuret och några sorters kryddat brännvin. Sedvänjan är känd i någon form sedan 1500-talet, fick spridning i högre samhällsskikt under 1700-talet och hade sin storhetstid då.¹² Gästerna stod ofta vid ett sidobord innan den egentliga middagen.

Under 1800-talet växte bordet med fler rätter och gick över i det vi kallar smörgåsbord. Brännvinet följde med. Än idag hör brännvin och öl till smörgåsbordets alkoholhaltiga drycker, och skålningsseden lever vidare i många hem och restauranger.²

Nordiska museets utställning Dukade bord, öppnad 1955, visar bland annat just brännvinsbordet som del av svensk måltidshistoria från 1500-talet till omkring 1950.³

Jungfrun - när snapsen var större

Glaset speglar också hur stora suparna en gång var. Jungfru (även junfru eller ort) var ett äldre svenskt rymdmått för våta varor, motsvarande 1/32 kanna eller ungefär 8,2 cl. Det användes särskilt om brännvin.⁴

När metersystemet och nya dryckesvanor tog över krympte standardmåttet. Moderna snapsglas är ofta betydligt mindre än den gamla jungfrun. Formen blev mer ceremoniell än generös: ett litet glas som signalerar att det här är en skål, inte en stor drink.

Spetsglaset - den klassiska silhuetten

Den form många fortfarande känner igen som klassiskt snapsglas är spetsglaset: trattformad kupa, ofta högt ben och rund fotplatta.⁵ Formen uppkom i Venedig på 1500-talet och nådde övriga Europa senare. I Sverige tillverkades spetsglas med kupan direkt på foten vid Kungsholms glasbruk omkring 1700. Ordinära spetsglas är kända från flertalet svenska glasbruk sedan 1700-talets andra hälft.⁵

I museisamlingar från Småland syns hur formen levde vidare som brännvins- och snapsglas långt in på 1900-talet, bland annat i designade serier från bruk som Gullaskruf.⁶ Den höga foten gör mer än att se festlig ut. Den håller handvärmen borta från den lilla drycken och gör skålen tydlig runt bordet.

För en bredare bakgrund om hur dricksglaset förändrats över tid, se Glasets historia och utveckling.

Snapsvisan - ceremonin runt glaset

Själva glaset är bara halva traditionen. Den andra halvan är snapsvisan. Enligt Institutet för språk och folkminnen (Isof) hör skålvisan till Sveriges äldsta levande visgenrer. Den yngre snapsvisan, sådan vi känner den, tog form under tidigt 1800-tal: kort text på en känd melodi, gärna med knorr, sjungen unisont innan skålen.⁷

Traditionen är starkast i Sverige och bland finlandssvenskar. Visan sjungs när glaset lyfts, ofta ett särskilt spetsglas med brännvin. Första snapsen kallas helan och töms ofta helt. Därefter kan man ”bita av” halvan, tersen och så vidare.⁷

Spritmuseum beskriver hur ceremonielet kring brännvin och akvavit växte i borgerliga och akademiska miljöer under andra hälften av 1800-talet, och hur snapsvisan blev mer folklig i samband med spritransonering och motbok. I dag är visorna särskilt levande till smörgåsbord och till ”brännvinsvänlig” mat som sill, kräftor, ål och surströmming.⁸ Den mest kända visan, Helan går, är ungefär 150 år gammal. Helan är den första i raden av supar.⁸

Högtider där glaset fortfarande syns

Snapsglaset har blivit ett högtidsföremål mer än ett vardagsglas. Det dukas fram när maten är salt, fet och konserverad i traditionell mening: sill till påsk och midsommar, julbordets kalla rätter, kräftskivans dilldoft. Isofs förteckning över smörgåsbordet knyter uttryckligen ihop skålningsseden med snapsvisor, och noterar att de flesta svenskar kan åtminstone Helan går.²

Formen har moderniserats. Idag finns både klassiska fotglas, kristallookande set och mer vardagliga nubbeglas. Gemensamt är den lilla volymen och känslan av gemensam skål. Glaset är fortfarande ett redskap för rytm runt bordet: visa, ögonkontakt, skål, nästa rätt.

Vad historien säger om dagens snapsglas

När vi tittar på ett snapsglas i 4 till 7 cl ser vi alltså flera lager samtidigt. Ett arv från brännvinsbordet. En krympt efterföljare till jungfrumåttet. En italiensk-venetiansk formidé som svenska bruk gjorde till vardags- och festgods. Och en muntlig sångtradition som fortfarande aktiverar glaset varje gång någon stämmer upp.

För praktiska råd om volym, fot och set till helg och högtid hänvisar vi vidare till Snapsglas till helg och högtid. Där handlar det om köpval. Här har poängen varit en annan: att förstå varför det lilla glaset fortfarande hör hemma på det svenska festbordet.

Källor

1. Richard Tellström / folk o folk. Om brännvin, akvavit och snapsvisor. Brännvinsbord på 1700-talet med sill, bröd, ost och flera sorters kryddat brännvin; julbordet som arvtagare; övergång till smörgåsbord under 1800-talet. ↩
2. Institutet för språk och folkminnen (Isof), Levande kulturarv. Smörgåsbordet. Brännvinsbord från 1500-/1700-tal, namnbyte under 1800-talet, brännvin och öl, snapsvisor och Helan går. ↩
3. Nordiska museet. Dukade bord. Utställning öppnad 1955 om mat, dryck och seder från 1500-talet till ca 1950, inklusive brännvinsbord. ↩
4. Svenska litteratursällskapet i Finland, Förvaltningshistorisk ordbok. junfru. Rymdmått för våta varor, även kallat ort, 1/32 kanna eller ca 8,2 cl. ↩
5. Nationalencyklopedin. spetsglas. Trattformad kupa, högt ben, fotplatta; Venedig 1500-tal; Kungsholms glasbruk ca 1700; svenska bruk från 1700-talets senare hälft. ↩
6. Kulturparken Småland / Smålands museum via DigitaltMuseum. Snapsglas (Spetskrage), formgivet av Hugo Gehlin för Gullaskrufs glasbruk 1931. Exempel på 1900-talets spetsglas som brännvinsglas. ↩
7. Institutet för språk och folkminnen (Isof), Levande kulturarv. Sjunga snapsvisor. Skålvisa/snapsvisa, 1800-talsform, spetsglas, helan/halvan, Sverige och finlandssvenska områden. ↩
8. Spritmuseum. Snapsvisans historia. Borgerlig/akademisk bakgrund under sena 1800-talet, folklig spridning kring ransonering/motbok, Helan går ca 150 år, koppling till högtidsmat. ↩